Fakta

• Namn: Anders Öberg
• Roll: Product Specialist
• Kontor: Stockholm

“- Du behöver de som står längst ut och säger Vi borde kanske gå ditåt!”

Cheferna har kommit och gått men Anders Öberg har bestått. Sedan 1987 har han skaffat sig en svårmatchad erfarenhet av systemadministration. I dag jobbar Anders som Product Specialist på Crosskey. Dessutom har han lärt sig hur ett monster på två hjul ska tyglas.

Till en början är han lite knepig att få grepp om, den gode Anders Öberg. Han blandar en skolpojksaktig blyghet med en lugn självsäkerhet som bara den med lång erfarenhet har. Och så kryddar han med underfundig humor.

Men låt oss börja med att resa till Huddinge söder om Stockholm där Anders föds 1965.

– Att växa upp i Huddinge på 70-talet var ju inget särskilt. Det var direkt efter flowerpowern och före det glada 80-talet. Det var Kiss, Sweet och Abba.

På tal om musik konstaterar Anders att han missade två stora händelser i svensk musikhistoria:

– Alla punkspelningar, t.ex. Ebba Grön kommer ju från Rågsved, ett stenkast från Huddinge. Och så jag missade Bob Marleys spelningar på Gröna Lund. Men jag åkte däremot och tittade på David Bowie i Göteborg 1986, det var ju tur att man gjorde det!

Något som Anders inte missade var scouting. Som 11-åring började han i Segeltorps Scoutkår. Det blev början på ett engagemang som sträckte sig ända tills Anders närmade sig 30 år och fick barn.

– I scoutingen lär du dig en massa bra grundvärderingar, allt från respekt för djur och natur till lika värde och att alla får vara med. Tillsammans åstadkommer man något bra. Jag tycker att scouting är ett väldigt bra sätt för människor att utvecklas, både för individen och samhället i stort.

Med tiden blev Anders scoutledare och de sista åren var han engagerad i roverscouting för unga vuxna. En insikt Anders fick från scoutingen är att Alla kan.

– I en övning slänger sig någon på uppgiften direkt och har inga spärrar alls, en annan står bredvid och tittar på, men är ändå med. Och så har du en tredje som står vid sidan och tänker inte vara med alls, för den har dåligt självförtroende och tänker Jag kan nog inte. Men de kan!

Han fortsätter:

– Och om alla tänker likadant springer de kanske åt samma håll och förmodligen åt fel håll. Du behöver de som står längst ut och säger Vi borde kanske gå ditåt! Men den personen kan få svårt att komma till tals. Som ledare är det din uppgift att få gruppdynamiken att fungera, så att alla kan vara delaktiga och får tillföra sina kunskaper och idéer.

Anders gick fyraårig teknisk linje på Åsö gymnasium på Södermalm. Under en julledighet hoppade han in och hjälpte till på Merchant Fondkommission där hans syster jobbade. Det blev också ett antal månader på backoffice innan han hittade ett tekniskt jobb. 1987 blev dock Anders kallad tillbaka till Merchant.

– Man behövde en teknisk avdelning. De hade en stordator som stod där och någon måste sköta den. Det blev jag. VD:ar och företagsnamn har bytts. Merchant blev Aragon, som blev JP Nordiska, som köptes av islänningar och blev Kaupthing, tills den åländska eran inleddes. Så det känns som om jag har bytt jobb 5–6 gånger.

Anders beskriver den isländska perioden som en intressant tid.

– De var extremt visionära och snabbfotade. Man skulle ta över världen på väldigt kort tid och då behövde man systemstöd. Det krävdes väldigt snabba förändringar, de köpte upp firmor i olika länder sedan skulle alla in i samma datasystem så det påbörjades bl.a. väldigt mycket konsolidering och konvertering. Då behövdes det fasta isländska händer i toppen. Och de var väldigt drivna. Men man blir väl sådan om man bor på en vulkan.

Sedan tackade islänningarna för sig och ålänningarna knackade på.

– Det är ju imponerande att man på Åland har skapat ett IT-bolag för bank- och värdepappersmarknaden och sedan lyckats bygga upp något utanför Åland. Crosskey har absolut framtidspotential. Det finns ju både små och stora banker som sitter på många gamla IT-system och måste någon gång byta ut dem. De här bankerna har enorma kostnader och de kan ju t.o.m. behöva leta upp pensionerade COBOL-programmerare för det finns inga andra som klarar av att laga systemen. Då kan uppstickare som Crosskey erbjuda alternativa lösningar som är mycket smidigare.

Ett exempel är Crosskeys aktiehandelssystem Ming som Anders har jobbat med. Han avslöjar gärna hemligheten bakom Ming:

– Ming blev en strömlinjeformad och bra produkt då alla som planerade Ming har lång erfarenhet, men olika infallsvinklar. Dessutom byggde vi Ming tillsammans med kunden, alltså mäklare på Ålandsbanken.

Anders är ändå orolig över en trend där systemköpare förväntar sig att ett byte ska gå i en handvändning. Samtidigt som personalen som ska sköta nya system ofta har bantats ner.

– Man kan ha rationaliserat hårt och prioriterar inte utbildning. Men du måste få öva och slita dig in i de nya grejerna, annars blir det inte bra. Ska du lära dig något nytt måste du få sitta i en lugn miljö och ta in allt.

Vi närmar oss slutet av samtalet när Anders tar fram sin mobil och visar en bild. Den föreställer ett kultförklarat monster på två hjul: Motorcykeln Yamaha V-max. Byggd 1984 som en konceptmodell inför en mässa.

– De olika avdelningarna fick göra vad de ville och sedan satte de ihop hojen utan att prata särskilt mycket med varandra. Den skulle ju egentligen inte tillverkas. De som tillverkade motorn tog i så de kräktes och de som planerade designen gjorde det samma. Så den här modellen är helt fel konstruerad, den är ett missfoster.

Sedan 2006 är Anders en lycklig ägare av ett sådant monster. Motorcykeln har för stora hjul som väger för mycket, tanken är under sadeln, motorn är en stor fyrcylindrig V4 på 1200 kubik som ingenjörerna lyckades få 145 hästkrafter ur, något häpnadsväckande på den tiden.

– På grund av konstruktionen måste du brotta ner motorcykeln i kurvorna, annars kommer den att vilja åka rakt fram. Men nuförtiden är det dock en motorcykel för gamla gubbar, den betraktas som ganska snäll, säger Anders oskuldsfullt.

Han nöjer sig ändå inte med frihetskänslan av att köra längs natursköna vägar. Nej, Anders kör gärna dragracing med sin lilla vän. Men inte bara på vanliga banor, gärna också på is.

– Uppe i Luleå plogade de upp en bana. Vi tillverkade våra egna spikdäck och körde dragracing mot finnarna. Det var att dra det till sin spets. De senaste åren har jag också provat på att sätta fartrekord på is i en tävling som heter SpeedWeekend, det är kanske en fritidssysselsättning av det lite ovanligare slaget...