Fakta

• Namn: Eva Thelin
• Roll: Product strategist
• Kontor: Stockholm

“- Jag blev som 23-åring programmeringsledare och det var jättespännande!”

De flesta av oss förändras långsamt under livet. Men inte Product Strategist Eva Thelin. Hon tycks bara bestämma sig och så sker förvandlingen. Hon har redan ömsat skinn en gång. Nu pekar mycket på att det blir en gång till.

Svaret på den första frågan Vem är Eva Thelin kommer smattrande som ur en kulspruta.

– Jag är strukturerad, analytisk, drivande, prestationsinriktad, en tidsfascist och perfektionist.

Kanske ser hon sedan ett par ängsliga ögon på andra sidan bordet för hon tillägger fort:

– Men jag snäll, mycket omtänksam och rädd för att inte vara tillräckligt duktig, att inte duga.

Men den här versionen av Eva Thelin, hon som personifierar en självsjälvsäker beslutsamhet, är version 2.0 av Eva. Hon genomgick nämligen en radikal förvandling när hon 1983 började läsa systemvetenskap på Stockholms universitet.

– Som barn var jag väldigt blyg, tillbakadragen, utanför och ensam. I skolan höll jag inte ett enda föredrag, jag var aldrig där då vi skulle redovisa inför klassen.

Det intressanta är att Evas förvandling inte skedde omedvetet över en lång period. Den skedde medvetet och nästan över en natt. Hon lämnade den extrema blygheten bakom sig och släppte istället fram alla egenskaper hon hade inom sig. Eva 1.0 uppgraderade sig till Eva 2.0.

– Jag bestämde att nu kan jag vara så här och det var en omvälvande förändring. När jag träffar mina gamla skolkamrater känner de inte riktigt igen mig. Mellan 3–19 år var jag en person, sedan var det dags att kliva ur den rollen och bli nästa person. Det var helt fantastiskt.

Egentligen ville Eva bli barnläkare men det fattades någon tiondedels poäng. Istället sökte hon till linjerna för systemvetare, ekonomer och jurister. Hon kom in på alla tre, drog lott och hennes framtid avgjordes.

– Men under hela systemvetarutbildningen jobbade jag på ett vårdhem i Bromma. Mitt hjärta fanns i vården och intresset för medicin.

Också om Eva inte klassar studierna som särskilt betungande, så fick hon ett antal nyttiga programspråk och metoder med sig ut i yrkeslivet.

– Inte för att jag använde något av dem praktiskt sedan men de gav mig olika sätt att tänka i olika situationer. COBOL gav mig möjlighet att hjälpa till när de gamla systemen inte fungerande. Pascal och Simula lärde mig tänka objektorienterat.

Hösten 1985 började Eva på Entra Data i Stockholm och jobbade med deras finansiella produkter.

– Det kunde vara pinsamt att säga jag jobbar med finansiell IT, på den tiden var sådant lite fult. Dessutom var jag konsult och jobbade med IBM-datorer som på universitetet ansågs vara den kommersiella djävulen. Helst skulle man vara forskare och jobba med VAX-datorer för sociala system.

Eva började med att bygga kreditkortssystemet Entra Card, sedan följde fondkommissionärssystemet Finess.

– Det står för Fond-Integrerat-Notariat-Ekonomi-Styr-System så det innehöll banne mig allt! Jag blev som 23-åring programmeringsledare och det var jättespännande! Fast då förstod jag inte att det skulle bli ett projekt på 100 000 timmar.

Som programmeringsledare ansvarade Eva för att sätta upp strukturer för hur alla program skulle se ut, sätta upp standarder för hur man skulle koda, hur databasen skulle se ut, skapa initiala rutiner för releasehantering och uppdateringar.

– Och sedan skulle jag få alla andra programmerare att följa mina strukturer och det gick väl så där. Men det här systemet är fortfarande det största i Sverige. Nu ägs det av Nasdaq-OMX och kallas för Wizer. Det är ett av de system som jag nu byter ut mot Crosskeys Capital Markets On Tap. Så min cirkel sluts och det är ju lite roligt.

Evas följande år är en virvelvind genom Stockholms finansvärld. Hon följde med Finess till OMX, sedan följde Bohusbanken, Wasabanken, Länsförsäkringar och SimCorp. Mellan varven hann hon också bli mamma till två söner.

Den röda tråden är att hon ansvarade för att bygga upp organisationer och system för att i vissa fall sedan integrera och byta system.

2008 landade hon på Crosskey och fick direkt ansvar för ett stort projekt, år 2010 fick hon frågan om hon kunde tänka sig att bygga upp kapitalmarknadsavdelningen.

– Initialt ville jag det inte. Jag är inte bra på att leda personal, jag är bra på att leda projekt. Jag är bra på att driva stora förändringsprocesser, Det här ska vi göra, vi har en timme men vi skulle behöva tio timmar, hur gör vi? Där passar jag in, jag är så drivande och lite för tydlig också i vissa situationer för att vara den optimala personalchefen.

Men Eva övertalades och snart var hon i full fart med att sätta upp strukturer, bygga upp kompetenshöjningsprogram, systemuppfräschningsprogram, städningsprogram, rutinprogram och framför allt utbilda medarbetarna i hur kapitalmarknaden fungerar.

– I början var det ett tilltufsat gäng med lågt självförtroende men vi lyckades ändra på det. Dom är ju så otroligt duktiga!

Helst ville Eva ändå jobba vidare som strateg för Crosskey. 2011 kom Pekka Virtanen in som ny chef för Capital Markets men han ville inte släppa iväg Eva så hon fick bli hangaroundansvarig för avdelningen. Vilket passade henne riktigt bra, hon hade nämligen i smyg påbörjat sitt eget lilla projekt.

– Jag hade redan 2010 börjat fundera på det koncept som blev Capital Markets On Tap. Jag fick Pekka med på det spåret och så jobbade vi med den strategin de följande åren.

När Eva inte leder projekt styr hon mot stallet där hennes två hästar väntar. 1993–96 red hon i landslaget och än i dag har hon höga krav.

– Mina hästar gör mig smutsig, trött, fattig, blöt – men också glad. Jag har höga ambitioner med min ridning och rider minst 5 gånger i veckan.

– Jag lever i min dröm. Jag har världens roligaste jobb. Jag har fått skapa en ny produkt inom det område som intresserar mig mest. Att få skapa ett koncept, bygga upp det och se det förverkligas – det är helt fantastiskt!

Mycket vackra avslutande ord. Kanske aningen klyschiga men, äh, nu går vi hem. The End.

Då tar intervjun en oväntad vändning.

– Fast, det här är ju egentligen meningslöst. Jag mäter finansiella risker, räknar avkastning och skapar struktur för värdepappersdata, kontrollerar valutakurser samt räknar sjätte decimalen på en fondandelskurs och ser till att den är rätt. Det jag gör tillför inte ett konkret värde för någon, det hjälper ju faktiskt inte människor som drabbas av ebola eller andra katastrofer.

Hon fortsätter:

– Det är otroligt artificiellt, den tanken slår mig ibland. Varför jobbar jag över 200 timmar i månaden med något som egentligen är så himla oviktigt? Något som ligger så galet långt ifrån det jag ursprungligen ville bli, barnläkare.

Aha, är det här en klassisk situation när en framgångsrik person vill tona ner sina bedrifter med en nypa klädsam självkritik?

Nja, Eva Thelin skulle nog inte vara Eva Thelin om hon inte hade en konkret plan att slå i bordet – en plan för hur hon ska förvandla sig till Eva 3.0.

– När jag är klar på Crosskey tänkte jag faktiskt börja läsa på universitetet. Inte till läkare men en vårdutbildning. Jag vill använda min projektledarkompetens i kombination med en vårdutbildning för att göra en insats för Läkare utan gränser. Då är mina söner tillräckligt gamla och det är lite payback time på livet.

Text: Joakim Enegren   Foto: Therese Andersson