Fakta

• Namn: Michael Numelin
• Roll: Systemarkitekt
• Kontor: Mariehamn

“-När Internet smög på under 1990-talet var det Michael och kollegan Tommy Grönlund som över en helg kodade ihop grunden till den kommande Internetbanken.”

Håller Crosskey på att bli en tummelplats för administratörer? Hur ska internkommunikationen fungera i framtiden? Finns det ännu nya spratt att spela kollegerna? Michael Numelin delar oblygt med sig av sina funderingar. Till all lycka har han ännu efter 26 år som systemutvecklare och systemarkitekt glimten i ögat.

Michael visar ett fotografi. Bilden föreställer honom brett leende bakom sitt skrivbord samma dag han återvände från en sjukskrivning. På bordet finns en enorm hög toalettpapper. Det är precis sådana hyss han älskar.

Givetvis kan han räkna upp vilka bus han själv varit med och planerat – från inplastade skrivbord och bilar till hans skämtklassiker att gömma datormusar.

Naturally, he can count what mischief he himself was involved in planning, from desks and cars wrapped in plastic to his classic joke of hiding computer mouses.

Men Michael ”Nummi” Numelin är mycket mer än en 51-åring med barnasinnet kvar.

Han är sanningssägaren (”Jag är brutalt ärlig”) som drivs av en uppriktig vilja att utveckla och förbättra Crosskey. Han har också det rätta perspektivet. 1988 började han på Ålandsbankens dataavdelning och sedan dess har han mest jobbat med att utveckla system som kommunicerar med omvärlden.

– Under de första åren på banken täckte få personer upp många områden. Vi gjorde kopplingar mot det finländska automatnätet, tog emot korttransaktioner och vi utvecklade bankens företagslösning.

När Internet smög på under 1990-talet var det Michael och kollegan Tommy Grönlund som över en helg kodade ihop grunden till den kommande Internetbanken.

– Vi satt två jättelånga dagar och Tommy byggde kundgränssnittet medan jag byggde gränssnittet mot banksystemet. Dagens Internetbank grundar sig på det gränssnittet för kunddata, konton, användar-ID och kodtabeller. Så något bra måste vi ha gjort.

Michael framstår som något av motsatsernas man, en osentimental nostalgiker. Å ena sidan betecknar han sig som en ”ålandsbankare ut i fingerspetsarna”.

– Jag har ju varit med och byggt så mycket för Ålandsbanken och sprungit i bankens korridorer. Mitt hjärta finns kvar hos banken.

Å andra sidan ser han att bolagiseringen var det enda rätta och i dag är han helt fokuserad på Crosskeys kortlösning.

– Vår produkt ger vilket företag som helst möjlighet att enkelt ge ut kreditkort. Dessutom ser jag att vi erbjuder en lösning som med lokala anpassningar kan fungera var som helst i världen.

När samtalet flyter in på Crosskeys utmaningar sticker Michael inte under stol med att han ser två överhängande faror när bolaget växer: Att internkommunikationen lider och att det blir allt mer administration.

– Det räcker med att du sitter på olika våningar. Telefon, mejl och möten kan inte ersätta de spontana korridormötena. Några ord kan ersätta en timmes möte.

Ändå ser han att Crosskeys ledning har tacklar utmaningen väl.

– Jag tycker att Pitchi (Tomas Lundberg, VD) har visat tålmodighet, hans Business Updates varje månad är mycket bra för att förmedla läget i bolaget. Men kommunikation är ett jättesvårt område, det finns mycket tyckande och åsikter om hur man vill ha det.

I takt med att Crosskey har vuxit ser Michael också att de administrativa uppgifterna på bolaget blir fler. Mest orolig för egen del är han över att duktiga programmerare väljer nya arbetsuppgifter inom företaget.

– Vi har duktigt folk som väljer administrativa uppgifter där du kunde ha en annan utbildningsbakgrund än utvecklare. I dag har vi ett jättebehov av javautvecklare, då ska vi använda dem där och inte sätta sådana på administrativa uppgifter. Men självfallet förstår jag att folk vill utvecklas och prova på nytt. Det är ett jäkla dilemma.

Vidare hoppas Michael att administrationen hålls i schack.

– När vi har växt har vi en helt annan administration än vi hade tidigare, vilket behövs eftersom projekt ska planeras in och de ska levereras i tid. Men möten och projektledning tar mer tid och det kostar mer, alla ska ha lön. Det här är förstås lätt att gnälla på som utvecklare men det handlar om att hitta den optimala graden av administration.

När Michael blickar tillbaka ser han år av hårt arbete där de anställda har ställt upp för varandra och bolaget.

– Jag hoppas att den inställningen ska leva kvar och vara en drivkraft. Någon ser kanske Crosskey bara som en arbetsplats men jag ser bolaget som något större, som en viktig åländsk institution som konkret bidrar till samhällets utveckling.

För egen del ser han att det i ett växande företag är extra viktigt att ha roligt.

– Jag trivs med människorna och jag hoppas att de trivs med mig. Men det börjar bli svårt att hitta på nya hyss...